jag gör det först och främst för mig egen skull, då jag vill ha någonstans där jag kan publicera mina bilder, men det är såklart jättekul om ni hänger på!

adressen är iallafall; http://turnthelightsoff.blogg.se/

+++ fick hem mitt nikon 50mm 1.8 idag. g-r-y-m-t

+++ har beställt flyg till canaris med bästa vän

+++ mitt mål att kunna åka bräda ganska bra innan säsongen är slut känns inte såå långt borta efter dagens proffshjälp

+++ åker till åre med några kungsbergare i februari

+++ har bokat in en mys-helg med saris om två veckor

however, rutiner är skit. nu ska jag ladda inför sveriges bästa serie, SOLSIDAN, äta något mumsigt och ladda inför två dagar i backen.

jag har besökt åtta länder och tre världsdelar. började med egypten med fem stycken gobitar från klassen i februari, fortsatte sedan mot USA när mamsen fyllde 50 och klev efter några dagar i Florida på freedom of the seas och besökte både Haiti, Jamaica, Grand Cayman och Mexico, och aldrig har jag sett så vackra platser som jag gjorde då. Hittils utan tvekan den bästa resan jag varit på. Åkte med familjen, malin och familjen Jonsson/Lantz till våran lägenhet på Gran canaria i somras och avslutade med Grekland med tre av mina bästa vänner i september. Jag har så otroligt fina minnen från varenda ställe som jag kommer bära med mig till graven.

jag har tagit studenten, vilket är bland det bästa jag har gjort i hela mitt liv. flera år har jag drömt om att få känna den där känslan av lycka och frihet när man springer ut och bara skriker, när man vet att nu jävlar är livet mitt. det var precis så underbart som jag föreställt mig, om inte ännu bättre. allting runt studenten var bara för bra för att vara sant. det var avslutningsmiddag, studentskiva, spårade förfester, brännboll, barrunda, efterfester och sån sjuk jävla stämning dygnet runt. allt detta med världens bästa thorén familj.

jag har haft en fin sommar som jag tackar mina bästa vänner och familj för. trots mycket jobb kan jag se tillbaka på sommaren med ett stort leende på läpparna. det var fina sommarkvällar, dagar ute med båten, härliga dagar i sommarstugan, vin i långbo med ett härligt gäng, ockelbo marknad, det var kungabröllop som förde med sig en hel by i fest, nakenbad och massor med andra fina minnen.

jag har tagit körkort, vilket jag såhär i efterhand inte alls förstår hur jag kunde klara mig utan. jag hade satt en deadline att jag skulle ha körkortet i handen innan oktober var slut, och det klarade jag ju! förutom att det var oktober 2009 jag hade tänkt...

jag har börjat jobba i kungsberget, och trivs efter någon veckas jobb superbra och inser faktiskt hur mycket jag älskar skidåkning och allt som hör därtill. och jag bara längtar till jag säsongsjobbar i åre i liknade och får leva riktigt fjälliv.

jag har omgivit mig med underbara människor hela året. min familj, min släkt och mina fina, fina vänner.

....och mycket mycket mera


2010 är året då jag blev fri. Året då jag valde vägar, valde livet och valde lycka framför sorg. 2010 är året jag lärde känna mig själv, blev starkare och lärde mig vart jag själv står. året då jag insåg att jag klarar mycket mer än vad jag tror och att ensamhet faktiskt inte är så farligt, för att vännerna står alltid bakom dig om du skulle råka ramla bakåt. 2010 är året då jag äntligen fått känna på livet, och kunnat bestämma över det helt själv.

Tack alla fina människor som står vid min sida och ni som tror på mig. Jag älskar er.

har haft en riktig myshelg med människor som betyder världen för mig, min familj. vi har myst i soffan framför idol, varit på julbord med släkten på högbo herrgård som enligt mig var ett av de bättre vi varit på genom åren, jag och syskonen har varit ute i spåret och kämpat två gånger om, idag åkte vi en mil (!), skrattat som dårar och spelat hemmagjort memory. historien bakom det är så enkelt som att jag och madde försöker träna upp vårt urkassa minne. om det går bra? återkommer med det om några veckor....

veckan som kommer står för en första personalfest i kungsberget, en julia som kommer hem till sverige efter en månad på utbildning i spanien, och workiwork i kungsberget till helgen. faktiskt inte så dumt.




jag trivs.

Jag minns dig så tydligt, som att det var igår vi satt och pratade vid ditt och mormors köksbord. Alla skämt du drog, ditt skratt och din röst. Ahlgrens bilar som du hade i din skrivbordslåda som vi fick varje gång vi kom och hälsade på, när du sprang runt med minidammsugaren efter varje måltid för att samla upp små smulor, hur glad du alltid var, och hur mycket du verkligen brydde dig om oss och alltid ville oss väl. Jag är övertygad att du ser oss varje dag. Att du alltid är med oss.

Vi saknar dig morfar. Du kommer alltid vara en stor del av mig.

idag är en sån här dag som jag ser meningen med livet. jag är så förväntansfull över allt som jag ska göra och drömmar som jag ska uppfylla. om några veckor startar säsongen i kungsberget och jag hoppas och tror att det kommer bli sjukt bra. dessutom håller jag på att smida några riktigt fina planer som jag hoppas kommer gå vägen under nästa år.

helt sjukt gripande dokumentär. så om ni har tid, se den. tippar på att den kommer finnas på tv4play.

Mina föräldrar har även en nära vän som har drabbats av ALS. En obotlig sjukdom som man bara blir sämre och sämre av för varje dag som går. 4 år är medellivslängden från det att man har fått beskedet, fick han höra den dagen han fick reda på att han hade sjukdomen. Klockan tickar, och idag har han både tappat talförmågan och andas med en andningsmaskin för att ihuvudtaget kunna leva. Varje dag är en kamp för honom. Ett helvete.

Och här går vi, friska fina människor och klagar. På allt. Hela tiden. Är det inte det ena så är det de andra. Jag ska inte sticka under stolen med att jag är likadan, för jag har mina dagar jag också då jag klagar på både små och stora saker, och sitter på mitt rum och tycker synd om mig själv. Allt som vi klagar på är egentligen så sjuk jävla oväsentligt och värdelöst. Det går folk där ute som inte kan gå, för att dom har varit med om en hemsk bilolycka, det finns folk där ute som inte kan prata för att dom har en sjukdom, det finns folk där ute som inte har ett hem, som inte har någon familj, som inte ens har någon som bryr sig om dom. det finns folk där ute som kämpar varje dag, vars största önskan är att kunna äta mat, gå, springa, prata, att bara få vara frisk. Det är allt dom någonsin önskar sig, men kommer aldrig bli det.
Jag låg på sjukhus i två dygn för ett tag sen. Kunde inte gå pga av att jag var så dålig och hade en obeskrivlig smärta. Att ta mig till toaletten krävdes mängder med smärtstillande. Jag fick inte heller äta under dessa två dygn då jag skulle bli opererad. Jag minns att jag tänkte att människorna runt omkring mig som kunde gå och äta mat borde vara väldigt lyckliga, för i den stunden var det min största önskan och det kändes som jag kunde gjort vad som helst för att gå i deras skor. Och då låg var jag bara inlagd i två dygn och var sjuk i några dagar. Det var ett rejält wake-up call för mig, att med egna ögon förstå, en liten del, vad dom som är sjuk egenligen går igenom. Och då hade jag det ändå mycket lättare är väldigt många andra som är sjuka, och visste dessutom om att jag snart skulle bli frisk igen. Men efter jag blev frisk och kunde gå som vanligt igen, äta allt jag ville blev det vardag för mig igen och jag glömde bort, även fast jag blev och fortfarande blir, påmind lite nu och då, hur glad och tacksam jag egentligen borde vara för att jag är frisk. Därför blir jag så jävla arg på mig själv när jag ibland kommer på mig själv sitta och tycka synd om mig själv. Varför skulle det vara synd om mig för? Jag är ju frisk. Jag har ju världens bästa familj. Jag har världens bästa vänner. Jag bor fint och jag har det bra ställt. VAD har jag att klaga på, egentligen? Att jag känner mig lite ensam på söndagskvällen? Att jag har lagt på mig några extra kilon? Att jag är trött på mina kläder? Att jag inte är jätte rik? Vad spelar det egentligen för roll? Jag är iallafall frisk och jag har det bra. Mycket bättre är många andra. Det finns så många där ute som skulle göra allt för att kunna göra som sakerna som jag tar förgivet varje dag. Jag har det bra, och jag vet att ni som läser det här (om ni har orkat läsa ända hit) också har det bra. Jag har börjat skriva ner några saker jag är tacksam över varje kväll innan jag går och lägger mig. Gör det ni med, det känns så mycket bättre och man kommer på hur glad man egentligen är för det man har. Så sluta. Sluta klaga på ovesentliga saker. Vi har det bra. Jävligt bra. 

Tack och godnatt.

jag har fått jobb i kungsberget! självklart är jag jätte glad och känner mig faktiskt rätt stolt att jag lyckades få det av alla sökande. men en del av mig är inte riktigt helt övertygad om att jag gjort rätt val.

en av mina drömmar är att åka som volontär till ett barnhem någonstans i världen. kanske till afrika, kanske någon annanstans. jag älskar barn och jag vill göra något som betyder något. jag vill hjälpa till och känna att jag gjort något som är givande och något som faktiskt behövs.

jag har haft mailkontakt med en tjej som varit i kenya under två månader och har fått mycket information och inspiration av henne och känner att det verkligen är något jag vill göra. ett tag var jag väldigt inne på att åka redan i vinter, i januari-februari, och började söka runt på olika barnhem i afrika. jag hade redan då sökt jobbet i kungsberget och tankarna snurrade huruvida jag skulle ta det eller inte om jag fick förfrågan.

nu ringde dom i veckan och erbjöd mig jobbet som jag sökt. och jag tackade ja. en del av mig är verkligen jätteglad, och jag vet att det kommer bli sjukt roligt att jobba där. det är ju också något som jag vill göra, annars hade jag aldrig sökt. skidåkning är ett av mina största intressen och det känns som det kommer passa mig bra att jobba på en skidanläggning. men en annan del av mig är inte så övertygad. jag kanske borde ha tackat nej och åka till afrika och göra något jag drömmer om? men samtidigt, vad skulle jag göra fram till februari? gå hemma och ruttna bort?

möjligheten finns ju att åka när säsongen i kungsberget är slut, någon gång i april. problemet då är bara att hon som jag eventuellt skulle åka med, om jag hade valt att åka, inte var så sugen på att åka på vårkanten, vilket jag helt och hållet förstår. jag känner likadant, att jag helst åker under vinterhalvåret. 

men jag hoppas att jag trots allt gjort rätt val, även fast jag är lite delad. möjligheten att åka som volontär finns ju kvar, medans jobberbjudanden inte är något man får varje dag. att åka som som volontär är något jag kommer göra i vilket fall som helst. frågan nu är bara när.

Okej, JAG HAR TAGIT FUCKING KÖRKORT IDAG!!!! så jävla glad, och så jävla stolt att jag äntligen har klarat det. vilken jävla frihet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! pussssssssssssssssssssssss

+sara och suzanne kommer hit imorgon och stannar över helgen. jag ska på intervju till ett jobb som jag har sökt. alla fina färger på hösten. min måndag. mammsen och pappsen köpte med sig hem kinamat till mig. idol-olle, vilken kille alltså. skype. jag och syrran ska ha binglotto-kväll på söndag haha. jag har världens skönaste säng som jag ska krypa ner i nu och vakna upp till en toppendag!

när sängen känns för stor, när det är kallt och mörkt, när natten känns för lång, när jag kommer på mig själv ligga och krama kudden, när tystnaden gör mig galen. det är då ensamheten gör sig påmind. 

fuck u.

så ni som aldrig jobbat inom äldreomsorgen, säg ingenting om det förrän ni testat på det själva. det är lite mer än bara bajs.

Okej folks. För ett år sen tog jag det stora steget och kapade halva mitt hår, till en axellång page. Det tog sin lilla tid att ta det beslutet kan jag lova, men jag gjorde det och ångrade det inte. Sisådär ett år senare har jag ungefär lika långt hår igen som jag hade innan jag kapade det eftersom mitt hår växer som ogräs. Så nu står jag inför samma jävla fråga igen. Kapa eller låta det vara? Axellångt eller hellångt? WHAT TO DO? Denna beslutsångest alltså, den ger sig aldrig.

jag hittade massa gamla bilder på ett usb häromdagen. huuuur kul?! har dock ingenaning hur många år sen det var dom här bilderna togs. sara är söt som socker iallafall! (och är fortfarande hihi)