Jag gillar inte att bo ensam med mina päron. Även fast dom är bäst, så går dom mig på nerverna liiite för ofta. Pappa smaskar för tio pers när han äter, slår besticken i tallriken hela tiden och mamma klagar på att jag har kläder utspridda i hela huset. Vi har dock några fina stunder utan tjafs lite nu och då också, såklart haha. MEN det jag skulle komma till var att jag saknar mina syskon. Saknar liksom att ha någon att prata med, någon att kolla på film med, någon att fjanta och skratta med och någon att bråka med. Och när jag tilloch med längtar efter att ha någon att bråka med, då har det fan gått långt alltså.


Såååå, om ni läser det här. FLYTTA HEM TILL MIG GENAST. Tack på förhand