10 juli

Eftersom jag hade en skoldator förut som jag lämnade tillbaka när jag tog studenten har jag inte haft någon egen sedan dess, men beställde en ny som kom igår. SÅ nu ska jag försöka få liv på den här lite trötta bloggen. Anledningen till det är att jag vill ha en plats som jag kan utrycka mig på. Det mest för min egen skull.
Jag har tonvis med bilder som bara ligger och väntar på att bli redigerade och publicerade.



Annars rullar allting på. Studenten var det bästa jag har varit med om och jag kände sådan äkta lycka under hela veckan som inte kan beskrivas med ord, samtidigt som det var så jäkla sorligt att skiljas från alla och veta att det är många man inte kommer träffa igen.
Just nu jobbar jag alldeles för mycket för att kunna njuta tillräckligt av sommaren. Men jag trivs på jobbet, och jag är glad att jag valde att testa på något nytt och inte fortsatte på ICA som jag har jobbar på under två somrar. Om någon undrar är jag vårdbiträde på ett ålderdomshem och tar hand om, för det mesta, supergoa gamlingar. Jag passar så mycket bättre med att jobba med människor. Men om en vecka åker jag till anfi med familjen, malin och familjen lantz/johansson och jag längtar verkligen som en dåre. Sangria, sol, bad och ledighet, kan inte bli bättre!
Jag har som tur var njutit lite av sommaren iallafall. Ockelbo marknad har ju passerat, vilket var roligt som vanligt, vi firade det kungliga bröllopet i ockelbo den 19 juni, jag och syrran har spenderat tid tillsammans i sommarstugan med övernattning, sol, bad och kanotpaddling, en heldag ute på havet och en utgång med massa snyggningar hann jag med i veckan också.


Vad som händer efter sommaren är fortfaranade ganska oklart. Min dröm skulle vara att åka till Australien och jobba och stanna så länge jag känner för det. Men jag känner mig inte redo att åka till andra sidan jorden helt själv, och än så länge har jag inte hittat någon som vill lika som mig. Söka jobb i kungsberget, spara ihop lite pengar och åka massa skidor är ett annat alternativ för att sedan kunna resa vart jag vill. Tiden får utvisa vart jag hamnar. Jag har nog lite för många drömmar.

 

NU vet ni fan att jag lever iallafall. Later!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0